Om en diabetessjuksköterska uttrycker sig så, bör man vara orolig då?
BTW; Bilden ovan är resultatet av en veckas subkutan trådlös uppkoppling mot en Guardian-mätare. Den lilla röda pricken är där slagen har gått in i magen. Det andra röda är från helvetesplåstret som höll skiten på plats.
Kan säga att att de där små små fjunen man har på magen (och resten av kroppen för den delen) måste ha förbannat tjocka rötter eller nåt -för fy FA-AN vad ont det gjorde att slita bort plåstret! Mycket värre än att sticka in slangen i magen.
Ja åter till resultaten då; Diabetessköterskan kunde snabbt konstatera att jag inte är som de flesta andra diabetiker. -det är förstås ingen nyhet för mig, men ändå lite skönt att få det bekräftat på nåt sätt. (man kan förvånadsvärst lätt tro att man inbillar sig annars)
Jag har tydligen en ovanligt oberäknerlig kropp när det kommer till insulinkänlighet och stress/hormonpåslag. TACK så jävla mycket... A nä men ...man är inte bara kvinna...man är överdrivet mycket kvinna... Räcker det inte med att vara som de flesta kvinnor och få det lite jobbigt 1 v./månad? (ja jag gör en totalt ovetenskaplig och fördomsfull generalisering) -måste jag ha en extra känslig kropp? O sen slänga på diabetesen på det. Göra det ännu värre liksom.
Vad gäller helgens bravader kunde sköterskan enbart konstatera att det bästa man kan göra som diabetiker om man ska supa till är hålla sig till ren sprit och se till att äta innan man går och lägger sig.
Ja men det är väl inga problem? -borsett från att jag är student (drinkar är svindyra) och att ytterst få bartendrar ha förmågan att göra goda sockerfria, likörfria, juicefria etc. drinkar. -har försökt beställa men hittills aldrig fått något som faktiskt, på riktigt, går att dricka utan att få kväljningar.
Äsch får väl göra som på landet -tänk Göteborg, Nyköping el. Kristianstad-; Supa mig full på ren sprit (gärna hembränt) innan jag går ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar