"kosta skjortan" fick en ny innebörd

Har hjälpt en kvinna klippa klorna på sin hund.

Hon påstår att jag är den enda i stockholm som klarar det och hennes story löd: "Två vet. assistenter samt veterinären försökt hålla och klippa klorna på hunden utan att lyckas. De ville söva hunden för att få jobbet gjort men det ville inte jag."

Så hon ringde mig istället.

Det tog mig ca 5 minuter att klippa klorna. Inga konstigheter.

Har hjälpt henne några gånger nu. Hon har envisats med att jag ska komma till hennes buktik (som säjler herrkläder) och plocka något plagg "som tack för hjälpen". Jag har vägrat -tycker det är lite overkill... det tar ju bara mig 5 min som sagt.

Idag ringde hon igen. Hon insisterade återigen att jag skulle komma till butiken och hämta ett plagg till sambon.

Ok ok sa jag och lovade dyrt och heligt att jag skulle göra som hon sa.

Sagt och gjort.

Sambon och jag åkte dit. Hittade en snygg skjorta. Tittade på prislappen. Hände tillbaka skjortan eftersom den kostade 1 795:-

"Gillade ni skjortan?" -säger mannen som står i butiken och som fått intruktioner från kvinnan att ge oss vad vi vill ha (han är även kvinnans x-make).

"Eh.. jo" -säger vi "men ... eh ..."

"Ja men ta den då" -säger mannen.

"Nä ..alltså ... jag har klippt klorna, KLORNA, på din ex-frus hund -inte typ gett den en ny tass eller så.." -säger jag.

"Äsch ... min x-fru är så tacksam, ta den nu" -får vi till svar.

"Nä ...näää.. Nej -det är ju löjligt" -säger jag. "vi kan väl åtminstone få betala 2/3 av vad den säljs för?"

"Nej. TA DEN NU" -säger mannen efter att vi ytterligare några gånger envisats om att få betala.

Japp. Så nu har sambon fått en fin Nina Ricci-skjorta.