. . .över hav. .

. .strålande solsken. Skadeglädje är den sanna glädjen? Japp!

Över land. .

. . .ösregn. .

Batman på sjön. .

. . .och vi glider förbi ;)

Seglingstävling!

Vi är 5 i båten. Nu jävlar ska här raceas! Start om 20 min.

Om att sjunga med anus...

Sambon gav mig sånglektioner i födelsedagspresent.

(...att man kan tolka en sådan present på flera sätt tar vi en annan gång...)

Härom dagen hade jag min första lektion.

Kvinnan sambon har köpt sånglektioner till mig av kör hemmifrån. Alltså hemmahos-lektion -privat.

Lektionen börjar med att jag får någon slags krasch-course i hur man andas.

Bra -tänker jag. Det är väl vad man brukar träna på om man ska bli bra på att sjunga?

Hon ber mig gå runt hennes vardagsrumsbord (hon går före) och tänka på hur jag andas.

So far so good.

Vidare ber hon mig känna efter vilka muskler som jobbar när jag går.

"känner du hur rumpan jobbar?" -säger hon.

"öh...ja jo" -säger jag och tänker att jaja hon har väl nån plan med det här...

Färdiga med vår lilla promenad runt bordet fortskrider lektionen sittandes.

"kände du hur rumpan jobbade nu under promenaden och hur du därför andades utan att tänka på det?" -säger hon

"hm ... jaha ja jo ok ja så var det nog" -säger jag och kommer att tänka på det där gamla blondinskämtet med hörlurarna och freestylen -ni vet... tjejen som dör av kvävning när freestylen stängs av eftersom den återger en röst som säger "andas in andas ut"...

Jag har vid det här laget lite svårt att hålla mig för garv. -tycker liksom tantan verkar aningen flummig.

"Det är så jag vill att du ska sjunga" -säger hon kvittrandes.

"Hur då?" -undrar jag.

"Utan att tänka på andningen" -säger hon.

Åååkaj...tänker jag ...är inte hela vitsen med sånglektioner att du ska lära dig det här med andning och röstkontroll?

Nåväl... jag ger det en chans dårå...

Plötsligt börjar kvinnan bräka ur sig ett hattigt "Bah - Bah - Vita - Lamm"

Hon ser lite ut som en förstoppad groda där hon sitter.

Oj då -tänker jag och blir nästan lite rädd.

Sen ber hon mig göra samma sak.

"såhär?" -undrar jag och försöker få fram samma konstiga ljud som hon just åstadkommit.

"Nej nej, alltså ...kniiiiiip med stjärten när du sjunger!"

Åh helvete vilken Susanne Lanefeldt flashback -tänker för en kort sekund och funderar sedan på om jag hörde rätt? Ber mig på fullt allvar att sjunga med röven?

Med RÖVEN?

"såhär?" undrar jag smått desperat medan jag kniper allt vad jag kan med skinkorna och samtidigt försöker att inte tänka på andningen.

"Nej nej nej" säger tantan och ger direktioner ..."Nu gör du såhär: Spänn anus hela tiden och när du sen ska sjunga så kniiiiiper du med stjärten för varje ton du tar."

WTF?!?!?

SPÄNN ANUS och knip med stjärten!?!?

Här har jag gått och trott att det var stämbanden och typ magen man sjöng med... men ICKE!

Närå! Det är tydligen röven du ska sjunga med.

Joråsåatteeeh...

Jag fick i läxa att köra tekniken hemma. t.ex. när jag dammsuger eller diskar.

No way! Tänker Inte bjuda grannarna mitt emot på Den showen.

Jag vill aldrig mer gå dit, men har bokat ny tid på måndag.

Fick nämligen 2 lektioner av sambon och jag är så maddafakkingsnål att jag inte bara kan skita i halva presenten...

Vem vet? det kanske fantamig funkar att sjunga med röven ändå? -eller?

Kristianstad. . Min födelse- och uppväxtort söker nya medborgare.

Tro inte på reklamen säger jag bara. Jag flyttade därifrån av en (flera) anledning. . .

Geografi är inte min grej. .

. . .men det här känns bara så fel. . .till och med för mig.

Nu kan husse och hund matcha.

Sådärja DQ, se till att införskaffa nu.

Mosebacke

Där satt den. Han den lille brune!

Max brukar hjälpa till med disken.

Dagens rätt: Panerad schnitzel. Dagens disk: ägg, mjöl och ströbröd.

Nackareservatet tar ut sin rätt.

Holger och max är båda helt slutkörda -trots avsaknaden av boll.

Grattis kennelklubben. . .

. . .år av inavel har verkligen gett resultat.

Igår regnade det...

...tillfälliga skurar.

När jag gick hemifrån var det soligt och varmt varpå jag hade tagit på mig bikinitop och ett tunt, ljust linne på överdelen och kjol nertill.

Lagom till jag anlände till östermalm möttes jag av ett otrevligt kalle anka-moln; ni vet, ett sånt som lägger sig äckligt strategiskt över just det ställe du befinner dig på.

Jag tänker att; haha! jag har bikinitop på mig under linnet! Jo can´t get to me bastard-clowd! -spelar liksom ingen roll om jag blir blöt eller ej.

Känner mig ganska nöjd och strosar till stammis-tobakskiosken där jag normalt stannar och snackar lite skit med ägarna.

Känner mig inte liiika nöjd när tobaksägaren skrattar fram "HöHöHö, vad ska du med bikinitoppen till? räcker det inte med linnet?"

Vadå då? tänker jag för ett ögonblick och fattar inte riktigt vart fan kommentaren kom från...

Inser dock ganska snart att det kankse inte var så fiffigt att gå i ösregn med ett tunt, ljust linne på mig....

Thank gaad att jag hade bikinitop under.

Med vissa passar man -som ett pussel.

Kommer hem och möts av underbara dofter. Sambon lagar mat. Jag gillar inte att laga mat -är alldeles för otålig. Sambon gillar inte att tvätta. Jag älskar att tvätta. Så är det med ganska många av hushållssysslorna här hemma. Det jag inte gillar gillar sambon och vise versa. Som ett pussel helt enkelt. Bra.

Jobbigt läge

He he he

Man blir nästan lite varm inombords när man läser sånt här.

Lycka!

Stor gräsmatta och en boll. Bra tycker max.

Mat att svära över.

Fy i helvete vad gott!

Alkoholism -funderingar...

Ful rackare det där. Var går gränsen?

För egen del kan jag tycka att gränsen går någonstans då man börjar såra människor på fyllan -upprepade gånger. Och man gör det just för att man är för full för att inse att man gör det -eller helt enkelt inte längre bryr sig.

In vino veritas? Ja absolut, men det finns väl en gräns? -en inre spärr?

Visst, alla som druckit sig asplakat har gjort/sagt dumma prylar på fyllan...och därmed sårat folk. -inte fan är man alkis för det.

Men ... hur många gångers apfylla + dumma prylar = alkoholism?

Spelar tiden in? -Alltså... hur tätt det sker?

Eller spelar det ingen roll hur ofta eller sällan det går överstyr så länge det går just överstyr?

Och hur är det om man inte bryr sig ett dyft huruvida man sårat någon eller inte? -jag menar ...då lider man ju inte av hur man betett sig på fyllan och därmed lider man väl heller inte av sina dryckesvanor?

-Med andra ord: Kan man vara alkoholist om man inte bryr sig om konsekvenserna av alkoholintaget? -Eller är det kanske just det som gör en till alkoholist -att man inte bryr sig?

Krävs det att man mår dåligt sitt alkoholbeteende? Eller räcker det att andra mår dåligt av det?

Jag vet inte var gränsen för alkoholism går.
Men just gränsen, den där fina linjen, den lilla spärren i bakhuvudet som säger att "oj ok ... nu ska jag nog ta det lite lugnt" -Den tror jag är avgörande.

Jag vet var min egen alkoholgräns går och det faktum att jag vet vart den går gör att jag också vet när jag är påväg att överträda den. -Den håller mig borta från att göra/säga det där som jag vet att jag inte borde.

Förhoppningsvis är det just det som skiljer en alkoholist från en som inte är det.

Fågel, fisk och mitt emellan.

Fågelhund har haft fiskfest. Parfym! -sa max och rullade sig i fula firren. Fy fan! -sa matte och fixade finfint bad.