Sömnpratare.

Hur ska man ställa sig till att någon lyssnat på en när man pratar i sömnen?
Är inte det lite samma sak som att läsa någons dagbok?

Lite klurigt det där.

Och hur ska man se det som i sömnen sägs?

Ska man jämställa det med ett barns tokärliga kommentarer eller som in vino veritas? Eller ska man snarare se det som en dagbok där man kanske skriver lite allt möjligt och ibland ganska så överdrivet?

Det värsta med att prata i sömnen är nog att man inte alltid själv riktigt vet varför man sagt en viss sak och därför såklart heller inte kan "försvara" sig om det man sagt inte fallit den som lyssnat i smaken.

(..."finns det galningar som ifrågasätter vad man sagt i sömnen?" undrar ni ...Ja det finns...tro det eller ej... och jag är dessutom övertygad om att alla som någon gång hört något intressant sägas i sömnen undrat lite om det inte finns åtminstone lite sanning bakom det som mumlats fram....)

Tycker personligen att drömmar är något högst personligt. Sina drömmar har man ensamrätt till och råkar man höra någon prata i sömnen gör man bäst i att hålla det för sig själv. Så det så.